28 september......

Idag är det 20 år sedan den hemska olyckan med Estonia var. Så många stackars människor som miste livet och så många närstående som aldrig kan glömma och får leva med sorgen.  Jag minns precis vad jag gjorde då man på radion berättade om den stora olyckan.

Samma dag 28 september 2005 , minns jag också var jag stod, vad jag gjorde, då min sonhustru Alexandra gråtande ringde och  berättade att mitt då 3 åriga barnbarn Elin hade fått diabetes. Jag minns att jag sa" Vilken tur att det bara är diabetes! Det var min reaktion då oron över lilla Elin var stor, då hon minskat i vikt, varit trött och ledsen.
Det blev inläggning i Falun och hela familjen var där under flera veckor för att lära sig sköta en liten 3-åring med allt vad det innebar med sprutor och blodprovstagningar. Hela släkten var involverad och vi försökte alla hjälpas åt och avlasta så gott det gick.

Idag har det gått 9 år sedan den dagen, och Elin och hela familjen fungerar som vilken annan familj som helst, Föräldrarna är otroligt duktiga, turas om att gå upp var annan natt för att ta prov på henne. Nu är ju Elin själv så otroligt duktig så hon har för första gångerna sovit hos kompisar, ställt väckarklockan och kollat sitt blodsocker själv. Vilken frihet för henne det måste vara!!

Ja idag är då dagen då familjen går ut för att fira, som de gör varje år den 28 september. Då är det Elin som bestämmer vad hon vill ta för något till fikat, och det brukar bli den största av bakelserna!! Så trots allt som hände, när hela familjen var i kris, har de vänt det från något negativt till det positiva. Heja familjen Åhlberg/Eriksson ni är helt fantastiska! Jag älskar Er!